Ibland är livet inte så enkelt som man först tror.

Att lämna ett liv för ett annat är ett stort steg att ta.

Att stanna kvar i ett förhållande som är på väg att ta slut kan vara att ge avkall på drömmar.

Men, det kan också vara böjran på en ny tid.

Att välja mellan att ha någon vid sin sida,gemensamma vuxna barn, god ekonomi, gemensamma vänner och få ett liv med dålig ekonomi, få egna vänner och ett tomt hem när man kommer hem från jobbet är tydligen för mig ganska enkelt, jag valde det första.

Men vad gör jag när våra framtida drömmar inte harmonierar? Trots god ekonomi och gemensam familj?

Hur kommer mitt liv att se ut om 10 år när jag är 60+ och inte har förverkligat mina drömmar trots en förhållandevis god ekonomi.

Då blir den centrala frågan - vad i livet är viktigt -  och svaret på det är något som man vet först när livet går mot sitt slut.

Många säger på sin dödsbädd att de skulle ha gjort mer av sina drömmar men även att de skulle ha tagit hand om sina vänner och sin familj.

Det är inte hur många platser man besökt eller hur mycket man vet som är viktigt när livet tar slut, det är vad du gjorde av ditt liv som är det viktiga.

Och i mitt liv försöker jag vara en god människa som behandlar andra gott och står upp för de svaga.

Är det tillräckligt?

För mig?

För min omgivning?

- ja, om jag samtidigt är lyclig. Och är jag det? På sätt och vis är jag det, skulle kanske öva mig i att känna tacksamhet för det jag har.

När vet man att det är dags att lämna ett äktenskap bakom sig och starta en resa med sig själv? Har funderat mycket på det där med att vara ensam i tvåsamhet eller att vara ensam utan att dela vardagen med någon annan.

Jag är idag ganska säker på att det är dags för mig att lämna äktenskapet bakom mig och börja leva mitt liv utifrån de behov och önskningar jag har.

På något sätt tror jag att jag genom att skriva av mig på det här sättet lättare skall komma fram till ett beslut jag kan stå för och känna mig säker i.

Funderingarna på att ta mig ur mitt äktenskap har jag haft i många år. Jag har lovat mig själv att stanna till barnen gått ur skolan och startat upp sina egna liv. Dit har de nu kommit så nu är det min tur att välja.

Nästa gång skall jag berätta varför jag tror att mitt liv är bättre utan en make.